lördag 22 januari 2011

Pedagogen vilar aldrig

Var ute och fotade fåglar idag när två gymnasietjejer kom fram till stället där jag stod och fotade.
Jag hejade på dem och frågade om de också fotade, eftersom en av med hade en fotoväska med sig.
- Jag läser foto på gymnasiet, svarade en av dem, har Byggnader som fotoprojekt i skolan. Jag tänker fota fågelbordet, sa hon och pekade på det jag stod vid. Tänker också fota en fågelholk hemma, om jag kan hitta den vill säga.

Jag pratade på om annorlunda byggnader runt omkring, byggbaracken på hjul, båthusen vid ån osv. Om man nu är ute efter annat sätt att se på byggnader, sa jag. Jag sa tillslut hej då och drog mig därifrån innan jag fick för mig att prata ihjäl de stackars tjejerna.

Att man aldrig kan vila som pedagog.

2 kommentarer:

  1. Jamen så är det ju. Först pratar man ihjäl sina egna barn och sedan går man över på andras...

    SvaraRadera
  2. Lena: Ja, ibland får man bita sig i tungan. Allt man har inom sig som man vill förmedla kanske inte mottagaren alltid är beredd på.

    SvaraRadera